hejhej! kanske líte sent att lägga ut ett nytt inlägg för idag...men det är åtminstonde bättre än att jag sitter & vet att jag ska göra det men inte gör det. så jag tog lite av min "dyrbara" tid till att göra det.

jag gick upp idag vilket jag inte hade planerat...väcktes först av att mamma kom instormandes i mitt rum för att sedan fråga mig (mitt i min goda sömn) om hon kunde få sno en mycket viktig mokafjong. jag svarade med ett trött huum...vilket var meningen att det skulle låta som ett ja. *en halvtimme senare.* än en gång skulle jag bli väckt och sedan förstå att den här gången var det mormor som ville nånting. det jag sedan hörde va att jag skulle gå upp. det gjorde mig inte mycket gladare med tanke på att jag hade ramlat ur sängen ett antal gånger samma natt. en mycket stolt mormor klampade ut ur rummet med ett "big smile". men när jag insåg att en "underbar" dag skulle drabba mitt liv, reste jag mig upp för att sedan upptäcka att kl. bara va 10.20 sen satt jag vid datan, sen vid tv:en, sen vid datan, sen vid tv spelet, sen vid datan & sen vid tv:en (igen). men det va fett kul när daniel kom & spelade fotboll med mig på våran gräsmatta/sjö utanför huset. vi va ute flera timmar. sen har jag & lovisa bakat samtidigt som vi sjöng eiffeltornet. *stolt* men nu sitter jag vid datan igen för att fixa det här inlägget. :)

finfint. ha det gött. <3

hej där! oj vad tiden går fort som gamla tanter brukar säga. men nu gör jag också det. för jag tycker nämligen att från igår till idag gick superfort. inte minst med anledning att jag längtade efter att få skriva på bloggen utan också för att idag va nog den pinsammaste dagen hittills. i skolan hade vi månadsfest. vi i min klass skulle framföra en engelsk ballad som va ungefär 17 verser lång. det tog ungefär exakt 30 min. (lite överdrift kanske). men i alla fall så tog det väldigt lång tid & jag spelade "the landlord's blackeyed daughter". där stod jag i persikofärgad klänning & såg dum ut medan dom andra läste dom 17 verserna rakt igenom. det läskigaste va när en kille i klassen skulle spela "the highwayman" & ge mig en slängkyss då han red iväg på sin osynliga häst...ärligt talat såg det jävligt dum ut. när jag skulle stå där & se söt ut (vilket jag också är urusel på) insåg jag att en hel skola satt & glodde på mig. men det värsta va att det va föräldrar där. småbarnens föräldrar... kan ni gissa hur töntig jag såg ut. det var nästan hemskt. jag! lilla robyn i perikofärgad klänning...huuuh. jaja. nu är dagen slut & ett underbart höstlov är här. ska typ chilla läget & softa.

ha ett fett softisch höstlov! pöss <3

hejsan! just exakt för en sek. sen kom jag på att jag är urusel på att blogga. men jag vet också att jag inte är den typen som ger upp så lätt. så jag funderade en min. & insåg att det kan inte va så svårt att blogga egentligen. min lilla hjärna fick jobba hårt för att komma till det beslutet. men tillslut va det hårda slitet över & den kunde vila ut sig en liten stund för att sedan återgå till jobbet. det va inget ovanligt att det hände just mig. men något som inte va så vanligt va att den jäveln vilade ovanligt länge. det tog minst 10 min. innan den fattade att den hade tryckt på snooze ungefär 7 gånger. sen tänkte jag att jag skulle lägga ut det här inlägget på bloggen. men råkade trycka på fel knapp så att allting raderades. det betyder att det va min hjärna som hade tänkt lite galet...det slutade med att jag satt och dunkade huvudet i bordet. kommentaren som min brorsa gav mig just då va: "mycket bra!" efter det betydde det asså att min hjärna saknade typ ett antal hjärnceller. vilket ledde till att jag fick sluta skriva.        så...

ha det bäst! <3